En rätt enkel fråga...

SKA MAN SIKTA MOT TRÄDTOPPARNA
- ELLER HÖGRE?!!

( ELLER STANNA VID SIN LÄST?
- OCH VILKEN ÄR DEN?!! )

Frågan - frågorna - har varit aktuell(a) flera gånger under arbetet med CD:n "I don´t care anymore" med "Gunnar B & Good Music Band". Men med sådan uppbackning som under arbetets gång kommit från många håll, har siktet hela tiden kunnat bibehållas. Det höga, bortom trädtopparna. Detta trots att vi fortfarande, när detta skrivs, inte har löst frågan om distribution i Sverige. Kanske heller inte i Danmark, där vi har en väl förberedd agent ( tidigare informationsdirektør på DR ) som är klar att arbeta för oss, stärkt av härligt betyg åt musiken från prominenta ²provlyssnare² inom radio, television ( Fjernsyn ) och musikliv. Men även i Danmark är "grammofonbranchen meget vanskelig at bevege sig i". - Men jeg tror I hitter, säger Flemming. ( Given the chance, that is! )

I Australien väntar den fd grammofonbolagsdirektören och studioägaren ( Då i Malmö, nu australiensare sedan drygt tio år ) på att få marknadsföra oss, övertygad om att våra möjligheter att nå publiken "Down Under" är stora. Så Chrichan/Lennart Christiansson - en gång i tiden "Rock-Chrichan", Radio Syd-veteran och entrepenören bakom framgångsrika "Playback"-studion i Malmö ( Det var han som en gång hittade Grus i Dojjan - han har näsa för succé! ) - ska arbeta som vår agent där nere. - Här finns 17 miljoner som älskar den musiken och dessutom står svensk musik väldigt högt i kurs, säger han. Dit ska vi!

Och i England reagerade en internetdistributör som såhär - med engelsk humor och understatement: - Are you sure your mother didn´t meet Hank Williams?!! Hälsar oss välkomna i verksamheten. World Wide distribution får vi alltså. Ibland kan vägen till Stockholm vara längre än den ut i världen.

Detta är historien.

Gunnar Bernstrup - jag - började en gång som folkmusiker, vissångare. Inspirerad av Josh White ( I synnerhet! ) och sedan också Kingston Trio, Peter, Paul & Mary osv. Josh White fick jag träffa och lära känna.Dels som försångare vid en konsert i Malmö, dels under en period i Göteborg med flitigt umgänge. Vi kom överens om att utbyta material - jag hade börjat skriva eget. Men Josh dog strax efter. Vi hann endast växla några brev innan budet kom. Hösten -69.

Men tillbaka till tidigare sextiotal. Hootenannyfebern grep kring sig. Jag bildade "The Chimneys Hootenanny Trio" som efter hand gjorde sig ett namn i sydsverige. Vi fick också skivkontrakt med Sonet. Men gruppen kunde nte slutföra det man börjat på - kamraternas studentexamina och fortsatta studier ansågs viktigare. Trubadurtillvaron fortsatte. Parades med volontärtjänst på GT, Journalisthögkola i Göteborg och därefter frilanstillvaro både som journalist och trubadur. Samt förströdda studier i Lund och desto mer spex- och karnevalsliv.

Hamnade 1972 i "Werup-Sjöström-gruppen" som gitarrist och sångare. "Jazz & Poesi". Öppningen av legendariska "Cabaret Fredagsbarnen" i Malmö. Nya världar. Men avslutade sejouren och anslöt till gruppen "Visa med Skägg" som, av Ruben Nilssons söner fick förtroendet att spela in pappans efterlämnade material. ( Ruben Nilssons testamente - Sonet ) Gruppen gjorde ytterligare en LP - "Säg Nej Nu!" med fräcka, uppkäftiga, begåvade visor av Lennart Brummer.

Livet i Lund hade givit kontakt med Stellan Sundahl. Jag hade också fått kontakt med Sveriges Radio och varit med om en första humorserie "Scoop" för P3. Jag drog Stellan med mig dit och vi började göra barnprogram. "Gustav, Otto och Elvira" gick i många år och blev också inspelat på skiva. "Olles sångbok" var en serie med egna barnvisor som spelades ofta runt 79-82 och även kom ut på två LP och i bokform.

1976 fick vi idén till "Byteskomik". Programmet slog enormt och inom ett par år var vi etablerade som komiker i Sverige. Framträdanden på scener runt landet, från krogar, lastbilsflak till Gröna Lunds stora scen. Böcker, massor av böcker. Och samtidigt drog dåvarande TV-chefen i Malmö, Herbert Söderström, oss till TV. Det blev flera serier. började med "Sommarkväll", fortsatte med "Pappa vet bäst" m.m. som till slut blev "Uppåt Väggarna" i ett par omgångar. Programmet som blev upphovet till "Helt Apropå".

Komikern Gunnar Bernstrup hade så dags hunnit tröttna på den rollen - att endast bli betraktad så, så trots allt roligt sade han upp sig för att söka på egen hand. Därefter har det blivit revyer, TV ( sommarauktioner t.ex. ), radio ( Riksdrondsredaktör ), tidningar, ett antal böcker, musikföreställningar, teater och mycket annat. Den ursprungliga musiken har också fått plats, men med tillfälliga uppdrag.

I sena september 1998 inspirerade vännen och medmusikern, trummisen Håkan Nyberg mej att skriva eget material. - Vad har Kris Kristofferson som inte du har?!! löd den retoriska frågan. Samtidigt fick jag ett Konstnärsstipendium. Det kändes som om makterna var med på äventyret. Jag började skriva. Rak, enkel musik med rötterna i country, rock, folk - inte minst en touch of irländsk musik som jag lärt mej uppskatta under flera besök ( som turist och artist ) på Irland. Engelska(amerikansk) texter som verkligen vill berätta någonting. Med musik- och teatervänner i England och USA som korrekturläsare för att ingenting galet skulle smyga sig in.

Vi började repetera på kvartett runt nyår. Fler musiker stötte till efter hand och när vi gick in i studio bestod "Good Music Band" av 8-9-10 personer. Frans Sjöström som gäst på tre av spåren med sin bassax. Jag själv på gitarr och sång. Håkan Nyberg trummor, Steve Grahn gitarr, Pelle Jernryd ( Trampolines m.m. ) dobro, Lars Hom ( virtuosen! ) accordeon och dragspel, Lars "Linkan" Lindkvist ( Ry Cooder-vän ) fiol och mandolin, Pascal Bjerrehus ( ende ynglingen som nu spelar i Danne Stråheds band ) bas och Thomas Nyberg och Truls Ström som kör. "Country/Rock with a few drops of irish", kallar vi det. Nå... "Laureen" - tillängnad Lauren Bacall ( 75 16.9. ) - har lånat sin ton från 40-tal och swing.

Allt arbete som lagts ner längs vägen är gjort av vänner. Low Budget! Musiker, teknik, lay out - hela vägen. Meningen var att plattan skulle komma ut innan sommaren, men vi hann inte. Nu är vi i alla fall äntligen klara. Från arbetsnamnet "Glittering Prizes" ( Titel på en av låtarna - alla nyskrivna GB-alster ) har vi slutligen fastnat för första låten som titel. "I don´t care anymore". Är det, som en skribent skrev, den vuxne mannens uppgörelser med sin föräldrargeneration? Kanske i någon låt. Det handlar om drömmar, relationer, brustna illusioner, kärlek... det hela!

- Oavsett hur ni lyckas nå ut i Sverige...du har i alla fall inga konkurrenter! Ingen har skrivit något liknande här, sa en lyssnare härom dagen.
Så vi får se hur det går.
Vi har i alla fall försökt.

Det är aldrig för sent, nämligen.

CD:n "I don´t care anymore" ges ut på egen etikett: GMB 001 ( Good Music Band... )

Tillbaka till musiksidan